Hundarnas Ferrari

Rasstandard

"Dobermannen är som en Ferrari, svårkörd - men när handlaget sitter sällan omkörd".*

Dobermannen är en brukshund som ursprungligen kommer från Tyskland. Den är synnerligen lämplig som sällskaps-, skydds- och brukshund såväl som familjehund.

I avelsarbetet eftersträvas en medelstor, kraftig och muskulöst byggd hund, som trots den substansfulla kroppen uppvisar elegans och ädelhet.  Genom sina eleganta linjer och stolta hållning, sitt temperament och beslutsamma uttryck motsvarar den idealbilden av en hund.
ors:
Korset skall slutta svagt, nästan omärkligt från korsbenet mot svansfästet. Korset verkar därmed väl avrundat och skall varken vara plant eller påfallande sluttande. Det skall ha god bredd med kraftig muskulatur.

Bröstkorg:
Bröstkorgens längd och djup skall vara i proportion till rygglängden. Bröstdjupet med dess lätt välvda revben skall nästan nå halva mankhöjden. Bröstet skall ha god bredd och ett utpräglat förbröst.

Underlinje:
Från bröstkorgens bakre del till bäckenet skall buken vara tydligt uppdragen.

Svans:
Svansen skall vara högt ansatt och kuperas kon varvid två svanskotor behållas. I länder där svanskuperingsförbud utfärdats förblir svansen kvar naturlig.

Extremiteter:
Framställ:
De kraftigt utvecklade frambenen skall från alla sidor sett vara nästan raka, dvs stå lodrätt mot marken.

Skulderblad:
Skulderbladen skall ligga tätt an mot bröstkorgen, vara muskulösa och täcka övre delen av bröstkorgen. De skall vara väl tillbakalagda och så snedställda som möjligt, med en vinkel mot den vågräta kroppslinjen på ca 50°.

Överarm:
Överarmen skall vara av god längd och ha god muskulatur med en vinkel till skulderbladet på ca 105-110°.

Armbåge:
Armbågen skall vara väl åtliggande, inte utåtvriden.

Underarm:
Underarmen skall vara kraftig, rak och ha god muskulatur. Dess längd skall stå i proportion till kroppslängden.


Handlov:
Handloven skall vara kraftig.

Mellanhand:
Mellanhanden skall vara kraftig, framifrån sett rak och från sidan sett med endast en antydan till vinkel (högst 10°).

Framtassar:
Tassarna skall vara korta och slutna. Tårna skall vara välvda (kattfot), klorna korta och mörka.

Bakställ:
Sedd bakifrån verkar dobermann på grund av sin kraftiga bäckenmuskulatur bred och rund över höfter och kors. De muskler som löper från bäckenet till lår och underben ger också en bra bredd på låret, knäpartiet och underbenet. De kraftiga bakbenen skall vara parallella.

Lår:
Låret skall ha samma längd och bredd med kraftiga muskler. God vinkel vid höftleden. Vinkeln till den vågräta kroppslinjen skall vara ca 80-85°.

Knäled:
Låret och underbenet bildar tillsammans med knäskålen den kraftiga knäleden, som skall vara vinklad i 130°.

Underben:
Underbenet skall vara medellångt och i proportion till bakbenets totala längd.

Has:
Hasleden skall vara medelkraftig och parallell. Underbenets vinkel mot mellanfoten vid hasleden skall vara ca 140°

Mellanfot:
Mellanfoten skall vara kort och stå lodrätt mot marken.

Baktassar:
Baktassar som framtassar.

Rörelser:
Rörelserna har stor betydelse både för prestationsförmågan och det exteriöra hehetsintrycket. De skall vara elastiska, eleganta, fria och vägvinnande. Frambenen för kroppen med långa steg framåt och bakbenen ger det nödvändiga påskjutet i ett långt, markvinnande och fjädrande steg. I trav sätter hunden den ena sidans framben och den andra sidans bakben i marken samtidigt. Stor fasthet i rygg, ledband och leder är nödvändigt.

Hud:
Huden skall överallt vara stram och väl pigmenterad.

Päls:
Pälsstruktur:
Pälsen skall vara kort, hård och tät. Den skall vara slät och blank och av samma kvalitet överallt. Underull är inte tillåtet.


Färg:
Färgen skall vara svart eller brun med roströda, skarpt avgränsade och rena tecken. Roströda tecken skall finnas på nospartiet, kinderna och övre ögonbryns- bågarna, på strupen, som två fläckar på bröstet, på mellanhänderna, mellanfötterna och tassarna, på insidan av bakbenen, på sittbensknölarna, runt anus samt på svansens undersida.

Storlek:
Mankhöjd:
Hanhund 68-72 cm Tik 63-68 cm Medelstorlek eftersträvas.


Vikt:
Hanhund ca 40-45 kg Tik ca 32-35 kg.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Helhetsintryck:
Avsaknad av könsprägel och massa. För lätt, för tung, för högställd. Klen benstomme.

Huvud:
För kraftigt, för smalt, för kort och för långt huvud. För djupt eller för grunt stop. Ramsnos. För starkt sluttande hjässlinje. Klen underkäke. Rund sneda eller ljusa ögon. Bulliga kinder. Lösa läppar. Utstående eller djupt liggande ögon. För högt eller för lågt ansatta öron. Öppna mungipor.

Hals:
Något kort eller för kort hals. Hjorthals eller för lång hals (oproportionerligt). Alltför mycket löst halsskinn, hakpåsar.

Kropp:
För svag rygg, sluttande kors, svank- eller karprygg. För mycket eller för litet välvda revben, otillräcklig bröstbredd och bröstdjup. Ryggpartiet som helhet för långt. Otillräckligt utvecklat förbröst. För högt eller för lågt ansatt svans. För mycket eller för litet uppdragen buk.

Extremiteter:
För litet eller för mycket vinkling i fram- och bakställ. Lösa armbågar. Ben eller leder vars längd och läge avviker från standarden. Tåtrång eller tåvid benställning. Kohasighet, hjulbenthet eller trångt bakställ. Lösa eller platta tassar. Förkrympta tår. Ljusa klor.

Pälsstruktur:
För lång, för mjuk, glanslös, vågig eller gles päls. Kala fläckar. Större hårvirvel, i synnerhet på kroppen. Underull.

Pälsfärg:
För ljusa, oskarpa eller orena fläckar. För mörk mask. Stora, svarta fläckar på benen. Knappt synliga eller för stora bröstfläckar.

Uppförande/Karaktär:
Bristande självförtroende. För hetsigt temperament, för stor skärpa. För hög eller för låg retningströskel.

Mankhöjd:
Mankhöjd, som med högst 2 cm avviker från den i standarden angivna.

Rörelser:
Ostadiga, ofria och trippande rörelser samt passgång.

Diskvalificerande fel:
Helhetsintryck:
Uttalad brist på könsprägel.


Ögon:
Gula ögon (rovfågelsögon), olikfärgade ögon.

Bett:
Överbett eller tångbett, underbett. Tandantal som understiger tandformeln.

Pälsstruktur:
Utpräglat långhårig eller lockig päls. Anmärkningsvärt tunnhårig päls eller päls med större kala fläckar.

Pälsfärg:
Vita fläckar.

Uppförande/Karaktär:
Ängsligt, skyggt, nervöst eller aggressivt uppförande eller karaktär.

Mankhöjd:
Mankhöjd som över- eller understiger den i standarden föreskrivna med mer än 2 cm.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Färg:
Blå färg finns sedan 1994 inte angiven som tillåten i standarden. Färgen accepteras dock fram till 1999-01-01.